politiska

Rasmus skriver idag om politiska. Språket få förstår. Vi politiker försöker vara så himlans PK* hela tiden att ingen utanför sammanträdesrummet förstår ett jota av vad vi säger.

Jag känner igen mig i osäkerheten under de första sammanträdena. Hur rädd jag var från att göra bort mig, så rädd att jag inte vågade säga vad jag tyckte. För en gångs skull så satt jag tyst. Men när man väl började känna sig fram, och upptäckte att det faktiskt gick att öppna munnen framför dessa medelålders, rutinerade, blåa, röda, gröna, blågula nämndkamrater. Det funkade liksom. Och visst lyssnar de, men fem minuter senare har de glömt bort vad man sa.

Det ska bli väldigt kul att komma tillbaka till politiken igen när jag flyttar tillbaka till Landskrona. Jag hoppas innerligt att stämningen blivit bättre och att sprickan mellan treklövern, s+v och sd minskats. Man blir så trött av att höra allt hugg. Kom med något konkret istället!

By the way: PK = politisk korrekt. Något jag lärde mig på min första, och hittils enda, utbildning med Grön Ungdom.